Må bästa båten vinna

Stellan Berlin

Vilken båt är bäst? (Hur viktig är barlasten)

Riktigt så enkelt som att bästa båten vinner, är inte segling.

Vilken båt är bäst? Det är faktiskt mycket svårt att utvärdera vad som är en bra eller dålig båt, då det är väldigt många faktorer som spelar in. Är barlastens tyngd så viktig som snacket i klassen gör gällande?

Är det verkligen så stor skillnad mellan båtarna och vad kan vi i så fall göra åt det?

Här mitt inlägg i den debatten.

Kan man veta att en båt är bra?

Åsikter om vad som är en bra båt grundar sig allt för ofta på resultat i regattor. De resultaten är förstås beroende på rorsmans taktik, strategi och förmåga att hantera verktyget, båten, för att segla högt och fort samt att göra smidiga manövrer. Det är lätt att räkna ut att när vinden vrider 10 grader, så betyder det att en båt som tidigare legat lika långt från kryssmärket som jag men 200 meter bort, antingen tjänat eller förlorat 40 meter gentemot mig. Det är väldig mycket i förhållande till vad de små fartskillnaderna, som det faktiskt är mellan våra båtar, kan göra. Regattor är ett väldigt dåligt verktyg för att utvärdera båten.

När det gäller själva verktyget, båten, är det återigen många faktorer som spelar in. Det är designen, dvs formen på skrov, köl och roder. Till det kommer hur båten är byggd och hur beslag monterats. Så kommer riggens beskaffenhet och placering samt seglen. Det är ytterst få som ens försökt att på ett systematiskt sätt utvärdera samverkan av några få av dessa faktorer. Sanningen är att de flesta inte ens vet om de skotar storseglet lika från den ena kryssen/regattan till den andra och än mindre med säkerhet kan säga vilken skotning som ger bästa VMG vid givna förhållanden.

Vad är det som säger att inte Stradivarie eller någon av Ole Eides konstruktioner är mycket snabbare än en Norlin Mark III om man bytte riggar, segel och rorsmän?

Barlast och styvhet

Vi förenklar resonemanget genom att bara betrakta en design, Norlin Mark III. Vi utgår dessutom från att alla har den senare, lite styvare, Björndahl masten placerad på samma ställe och med samma lutning och att alla har samma fabrikat på segel. Då återstår skillnaden i själva båtens byggnation samt val och montering av beslag. Min övertygelse är då att man skall ha ett lätt skrov med mycket barlast samt ett styvt skrov. Skillnaden mellan den som har mest och minst barlast är idag cirka 20 kg. Av ”elitbåtarna” är nog skillnaden mindre än 10 kg. Hur mycket det påverkar det rätande momentet beror på båtens krängning. Några enkla beräkningar ger att det rätande momentet av 10 kg mer bly längst upp i blystapeln vid 15 graders krängning motsvarar hälften av skillnaden mellan att ha huvudet i lä eller lovart. Detta om man kunde flytta huvudet utan att flytta kroppen. Först vid 30 graders krängning motsvaras 10 kg extra bly av att flytta huvudet från lä till lovart. Mig ger detta känslan av att de skillnader i vikt vi talar om är av mycket liten betydelse.

Jag tror att båtens styvhet, infästningar av riggen och beslagen spelar en mycket större roll. Det finns tydliga exempel på båtar som är mycket styva och går väldigt bra trots att de inte är särskilt lätta. Skillnaderna här är dessutom mycket stora mellan gamla båtar och de mest optimerade. Skillnaderna är dessutom i huvudsak billiga och till största del ganska enkla att åtstadkomma. Min gamla båt fick genomgå en hel del åtgärder i syfte att förstyvad och bli av med löjliga brister. Jag vet att det blev en rejäl förbättring.

Skulle du vilja segla med ett storskot som töjer sig 1 cm när du skotar hårt? De flesta svarar utan tvekan nej på den frågan. Trots det seglar flertalet standardbåtar med en skotvagn som lyfter 1 cm på mitten när man skotar hårt. Effekten är densamma. De finns fler liknande exempel.

Varför skiljer sig båtarna

Det som förvånar mig är att det faktiskt är så stora skillnader inom den serieproducerade flottan av 2.4:or med så många enkla onödiga brister. Kunskapen att en båt ska ha stor del av vikten i kölen och ett styvt skrov är mycket, mycket äldre än produktionen av 2.4:or. Den teknik som behövs för att åstadkomma ett lätt och styvt 2.4-skrov, är heller inte ny, svårtillämpad eller dyr. Har köparna varit för okunniga eller konkurrensen för liten?

Kanske har klassen gynnats av att båtarna långsamt blivit bättre för att snart närma sig en acceptabel nivå. Det har gjort att seglare haft anledning att byta båt och därmed ökat utbudet av begagnade båtar. Det finns ju för få begagnade båtar. Trots det måste det ju finnas en eller annan som är besviken över att deras båt är betydligt tyngre eller mjukare än medtävlarens, som köpte sin båt några månader senare.

Vem eller vilka har först fått fördelen av att segla en ny förbättrad version?

Klassens dilemma

2.4-klassen är en utvecklingsklass. Det betyder att leken inte bara innebär att segla så bra som möjlig utan även att utveckla verktygen för att skaffa sig fördelar, precis som i Amerikas Cup eller Volvo Ocean Race. Detta har många svårt att acceptera och försöker betrakta klassen som en entypsklass. Den liknar ju en sådan i det att en mycket stor del av båtarna har samma skrovform och rigg. Anledningen är förstås att det i stort sett bara finns en konstruktion som serieproduceras. Själv tror jag att klassen skulle vara mycket liten om det inte gick att köpa en serieproducerad båt. Priset på en sådan lär ligga en bra bit under kostnaden för att producera en eller ett par båtar av en helt ny design.

Det är konstruktören till en viss design som ensam har rätten att bestämma vem som får bygga båten och hur. Man kan mycket väl tänka sig att en konstruktör tillåter byggnation av endast en eller ett begränsat antal båtar. Att den eller dessa båtar skulle vara snabbare än alla andra är förstås ett stort hot mot alla som redan har investerat i en båt. Det är en del av utvecklingsklassens spelregler.

I nuläget kan Peter Norlin helt styra produktionen av Norlin Mark III i samråd med dem som har byggrätt. Deras sätt att styra kvalitet och pris på de serieproducerade båtarna och möjligheterna till egna lösningar har stor betydelse för klassens utveckling, tror jag.

Som köpare kan vi försöka ställa krav på producenten att bygga lätt och styvt och med god kvalitet men vårt enda påtryckningsmedel är att inte köpa. Alternativen blir att köpa av någon annan eller utveckla en egen konstruktion.

Den som inte tilltalas av denna situation får avstå från att segla eller välja en entypsklass.

Var inte orättvis utan konstruktiv

Segling är en materialsport, en utvecklingsklass i högre grad än en entypsklass. För att nå resultat behövs både intensiv träning och att utrustningen är i toppskick. Det är tråkigt att de som anstränger sig i vår klass ibland ställs i dålig dager av dem som inte vill göra det. ”Orättvisor” som kanske inte betyder mer än om huvudet lutas mot lä eller lovart dramatiseras. De som vill förbättra sina båtar ska inte smutskastas och obstrueras. Påverka istället producenterna, så att alla seglare enklare ges möjlighet till bra utrustning och kan variera sitt köp efter eget önskemål.