Svenska 2.4mR Förbundet

Nu när det är mörkt på kvällarna kan det vara trevligt att läsa om vad som händer i 2.4mR-världen, se på internationella sidan

http://www.inter24metre.org/

Henrik

I norr har vi nu mer organiserat varit  igång i 10 år. Föreningen har under denna tid, inkluderat viss  omsättning, ständigt betstått av 10-talet medlemmar, Vi kunde skönja  viss avmattning för ett par år sedan, men denna säsong har vi varit 9 deltagande  båtar vid flertalet tillfällen. Tillfällena har bestått i  onsdagsträningar samt en intern cup bestående av 7 till 8 delseglingar fördelade  över säsongen.

Verksamhetens signum har sen start varit  ”simple stupid” och största möjliga oberoende.

Vi har en permanent utbojat banområde i  form av en cirkel med startbojar i dess nav. Väl på banan utser vi för stunden  aktuella rundningsmärken och rättar till startlinjen, häktar på ”ljudbojen” och  drar igång startproceduren. Det brukar bli 4 till 6 st halvtimmes race under ett  kvällspass utan någom som helst assistans.

Säsongens sista tävling kallar vi  ”Blåskatarren”, en skojig skärgårdssegling av ca två timmars  varaktighet. Jaktstart från bryggan där startordningen är omvänd säsongens  cup-resultat. Trots den utspridda startordningen var i år 7 av 9 båtar över  mållinjen nära samtidigt. Vandringspriset består i ett par slitna kalsonger.  Vinnaren av vandringspriset är inte första båt över mållinjen, utan bygger  på parametrar relaterade till tävlingens namn.

Vi har det alltså gott här i norr! / Jan  Nordin

1. Per Ahrbom håller sig fortsatt i täten med en följd av stabila regattaresultat under nu två decennier. Så länge Per är aktiv behöver tvåan Stellan Berlin minst fem säsonger för att komma ikapp.
2. Tio nya seglare har gjort entré i maratontabellen innebärande att den nu omfattar 233 seglare som under de gångna tjugo åren deltagit i minst en rankingsegling. Vilken klass kan uppvisa en liknande bredd.
3. Vi välkomnar nykomlingarna och hoppas att flera av er blir så tända att ni fortsätter att segla tvåfyra under kommande år.

Jag har fått i uppdrag att berätta om hur en gammal nybörjare upplevde SM-seglingarna i Karlstad.

Jag måste börja med det som gjorde ett stort intryck på mig.
det var mottagandet hos Karlstad SS.
Jag hade i förväg funderat över hur det skulle gå, om min båt kunde få ligga längs med en brygga så att jag kunde ta mig ombord på båten. Det skulle ju vara över 30 startande båtar att ta hand om. Jag fick uppleva en otrolig hjälpsamhet. Båten sattes i sjön och transporterades till en handikappbrygga och sedan fanns den bara där att kliva ombord på. Som jag tidigare sagt är det fantastiskt att människor ställer upp och tar på sig så många arbetsuppgifter som det krävs för att anordna en sådan här segeltävling. Gummibåtar och andra motorbåtar som bogserar och övervakar, arbete med organisation, servering och disk och mycket annat som krävs. Detta möjliggjorde en fantastisk seglingsupplevelse för mig och många andra. Vad kan man framföra annat än ett varmt tack till Karlstads SS, alla arrangörer inklusive alla dem som jobbade med det här projektet och även dem från förbundet som arbetade med detta.

Beträffande seglingarna.
Jag hade bara hunnit segla två gånger tidigare i min båt och heller inte tidigare använt de segel som jag nu seglade med eller seglat med den typ av bana som nu användes. Det är klart att jag gjorde en massa fel. Å andra sidan var det ett snabbt och bra sätt att få jämföra med andra båtar. Resultatet för min del var blygsamt men det var våldsamt roligt. Någon sa att det var som att köra go-cart på sjön. Det ligger något i det. Jag hade i förväg inte trott att jag skulle orka med 4 seglingar på en dag eftersom jag hunnit bli drygt 76 år. Men det gick bra. Kanske beroende på att vädret var lätt. Det passade mig bra. Trots att jag jobbat mycket med båten så upptäckte jag att det finns en hel del att ändra på. Därför var bra för mig med lätt väder första gången. Jag imponerades av flera seglares fina seglingsmeriter. Roligt att möta så många duktiga medtävlare i en, som jag förstod det, vass klass.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är väldigt fint att de som är handikappade på något sätt och de som inte är det kan tävla tillsammans i en så pass krävande båt som man nog ändå måste säga att 2:4:an är. Det ger en väldigt fin anda åt förbundet och åt seglingarna. Jag är tacksam för seglingarna och dessutom för alla fina människor som jag mött. Det är en bonus.

Vilken upplevelse.

Sture i SWE 452